Mårtensafton är den 10 november och det är på mårtensafton som gåsamiddagen skall ätas.

Gås har alltid varit festmat och eftersom vinet också har färdigtjäst vid denna tidpunkt firades Mårtenshelgen grundligt i Frankrike. Seden att gås spred sig först till Tyskland och kom förmodligen till Sverige med hantverkare som gjorde gesällvandring till Tyskland under sin utbildning. Mästarna bjöd ofta sina gesäller på gås och vin på Mårtenafton. I norden har man firat Mårtensgås sedan medeltiden, men det var först på 1800-talet det blev vanligt att äta gås i Skåne. Att äta gås vid Mårten är alltså inte en skånsk sed från början. Numera njuter vi alla lite till mans av gås och alla större restauranger med självaktning har en gåsmiddag på matsedeln kring Mårten.

En gåsamiddag består av svartsoppa med krås, gås med gräddsås, lök och gelé samt äppelkaka.

Mårten gås infaller den 11 november och firas till minnet av S:t Martin av Tours. Anledningen till att hans namn förknippas med gåsätandet bygger på en legend från Bretagne. martin blev efter sitt dop en mycket from och anspråkslös munk. När biskopsstolen I Tours skulle tillsättas skickade man höga ämbetsmän för att be Martin ställa upp i biskopsvalet.

Martin som ville leva ett anspråkslöst liv, gömde sig i ett gåshus för att de inte skulle få tag på honom. Men gässen förrådde honom med sitt kacklande. Martin förlät dem aldrig. Som straff skulle de slaktas varje år vid Mårtenhelgen.

En annan historia berättar att den fromme biskopen var mycket förtjust i gås och föråt sig på den så att han fick feber och dog. Men innan han dog hann han förbanna gässen och bestämde att de skulle slaktas varje år på hans dödsdag. I själva verket hängde nog gåsätandet ihop med slakten av bland annat gäss som började i början av november.